De visade för Viktor deras 
            solsystem, där fem planeter var bebodda. De landade på en av dem. 
            Ufonauterna ville visa honom hur andra mänskliga varelser levde. 
            Viktor visste inte vad planeten och galaxen hette. Men han förstod 
            att deras resmål låg i riktning mot Pol-stjärnan och Beta Herculis.
             
            
            Det var en planet som påminde mycket 
            om Jorden. Han märkte att gräset var mycket grönt. Han såg också 
            buskar, men inte träd. Husen var kubformiga, men de hade undvikit 
            skarpa vinklar. Viktor såg vägar men inga gångbanor, eftersom det 
            inte syntes några som helst färdmedel. Alla var fotgängare.
             
            
            Människorna på denna planet liknade 
            oss. Det enda konstiga var att barnen hade fullvuxnas ansikten. Det 
            var mycket underligt för Viktor att se hur barn med vuxna ansikten 
            gick med sina mödrar hand i hand. Till förklaring berättade 
            följeslagaren att barnen utvecklades enligt sin egen livsrytm. 
            Folket lever på denna planet mellan 400 och 700 år. De är fullt 
            medvetna om att deras utveckling fortsätter i nästa inkarnation.
             
            
            
            
            only illustration
             
            
            Man visade Viktor, förutom liv som 
            baserar sig på äggviteämnen, också energetiska livsformer. Viktor 
            såg bilder av en planet, där det fanns bara öknen och kala klippor, 
            medan det däremot flög omkring många olika ljusklot. De berättade 
            att det var en civilisation, som består av energiklot. Ännu kan 
            jordborna inte förstå sådana livsformer.
             
            
            Också andra mänskliga civilisationer 
            presenterades. Dessa organiska varelser såg otroligt vackra ut.
             
            
            Man berättade för Viktor att det 
            egentligen finns få himlakroppar, som inte är bebodda. Även några 
            planeter i vårt eget solsystem är faktiskt bebodda, men vi kan inte 
            förstå dessa livsformer och konstatera dem med våra  apparater  
            heller,  avslöjade rymdvarelserna  för Viktor.
             
            
            Situationen på Jorden har gjort dem 
            mycket oroliga. Enligt deras uppfattning förgiftar vi helt 
            ansvarslöst vår miljö, som om vi ville utrota oss själva. Men inte 
            heller vi lever på denna vackra planet endast en enda gång, utan 
            inkarnerar gång på gång för att utvecklas. Därigenom blir vi själva 
            i framtida liv drabbade av den skadliga miljö, som vi håller på att 
            skapa. Särskilt bekymrade blev utomjordingarna, då vi för första 
            gången använde atombomben. Detta ogillade de starkt.
            
            De anser att vår civilisation är 
            synnerligen aggressiv. Medan vi för krig, kan vi inte räkna med 
            att vår Jord blir medlem i planeternas förbund. Vi kan gå under 
            på grund av krig eller ekologisk katastrof.
             
            
            Dessa rymdfolk är dock intresserade 
            av att utvecklingen på vår planet fortsätter. Men universella lagar, 
            som alla måste lyda, tillåter ingen direkt inblandning i vårt liv. 
            Däremot har de utarbetat planer på att indirekt påverka oss genom 
            våra egna medmänniskor - kontaktpersoner. En enda sådan individ kan 
            knappast uträtta mycket. Men antalet kontaktpersoner blir mycket 
            stort inemot slutet av detta sekel.(nb-boken publ.-92) 
            Då kan även officiella kontakter bli möjliga, och för dessa gör man 
            redan förberedelser. Då kan vem som helst få se dem.
            
            Till lösningen av våra problem har 
            de bara ett enda råd: vi måste ändra oss själva. Därigenom kan vi 
            också ändra samhället.
             
            
            Viktor försöker nu göra detta. Han 
            åker omkring för egna pengar och håller föredrag. Han ser det som 
            sin plikt att förmedla den information han fått av rymdvarelserna.
             
            
            Andra  gången besökte Viktor 
            Molebka-triangeln i augusti 1990. Aven då fick han kontakt med sina 
            följeslagare, trots att representanterna för den avlägsna 
            civilisationen hade flyttat sin bas till ett annat område i 
            Uralbergen. Det blev för många besökare och alltför stor 
            uppmärksamhet på den sk anomala zonen i Permregionen.
             
            
            Dessa ömsesidiga kontakter mellan 
            Viktor och rymdfolk i Uralbergen fortsätter på telepatisk väg. 
            Vanligtvis har han minst en förbindelse i veckan...
            
            Om sina UFO-kontakter har Viktor 
            Korsjunov berättat också i TV-program.
            
            
            only illustration